Jag hade glömt hur mycket små-pill det är att få till allt, och det finns fortfarande saker som borde fixas. Men tid är, i detta fall, ett måste att lägga på barnen. Iaf om jag vill ha kvar en gnutta förstånd i slutet på dagen.

Idag ser det ut som ett bombnedslag här hemma, eller som mamma brukade säga - "som om någon tagit huset, skakat det och satt ner det på samma plats igen." Tack och lov att jag kommit så långt att jag inser att jag inte är sämre person för att här är stökigt ibland, man måste kunna prioritera. Idag kommer jag att prioritera kvalitetstid med de små, snart kommer en lång arbetsvecka och då blir det bristvara.

Over and out to the playground...

Förra vändan på gröningen: