Vad är hela grejen med vikt egentligen?

Hur kommer det sig att så mycket att vår självkänsla baseras på några siffror på vågen? Vi har ju så olika förutsättningar, så man tycker att statiska siffror inte skulle betyda något.

Jag har alltid varit "tung", kalla det kraftig benstomme eller vad du vill, en "smal" Sara väger ändå mycket mer än en smal "normalkvinna". Grejen är att jag trivs, jag vill ha lite former och se lite gosig ut (och att karln ska slippa få skavsår från allehanda knotiga kroppsdelar). Visst vill jag inte gå upp ytterligare, men det handlar mer om att min kropp inte mår bra av det.

Senast igår pratade jag med en granne som jag alltid sett som normalviktig, och hon berättar att hon inte badar eller solar (eller ens visar sig) i bikini, för att hon tycker hon är så tjock. Jag förstår det inte! Visst, min rumpa har flyttat ner ett par våningar sen jag spelade fotboll, och mina bröst har också (efter graviditeter och amningar) emigrerat söderut. Magen som huserat två barn ser fortfarande ut som en liten etta med kokvrå, sladdrig och dan. Men vad gör det egentligen? Jag har en kropp, den fungerar (för det mesta) bra, den har huserat våra små busfrön i 1½ år, den har livnärt dem i 3 år, och den är fortfarande lika fin för min älskade karl.

Och ändå funderar jag på att banta.