Polgara, pyssel och pite

Hemkommen från Pite, utmattad, lycklig och fulltankad på familje-mys. Har varit hemma i ett par dagar nu och hunnit med en del; stöka till det så fint städade huset, pyssla lite, shoppa mycket och läsa massor.

I piteå läste jag Gömda och Asyl, ska läsa Mias Hemlighet också, när jag kan få tag i den (finns ju tydligen bibbla här i ekeby, så det får nog bli en sväng dit). När jag kom hem presenterade grannen mig för Eddings värld, Sagan om Belgarion jobbar jag på nu, första boken lästes ut svindlande fort, andra boken också avslutad, tredje boken påbörjad. Blir till att raida hans bokhylla på efterföljande delar snart. (tack mats! Böckerna är underbara...)

Shopping ja, igår spenderade vi stora delar av dagen på IKEA/väla, 20talet ramar inhandlades bland annat. Nu ska familjeväggen göras klar! Kommer att bli så himla läckert! Längtar...

Sen har jag pysslat, mest förberedelser inför bröllopet men även ett bokmärke, kändes lite lökigt att ha ett kvitto från ICA Maxi som bokmärke... Jag har lärt mig dekorera ljus, vilket kommer att bli användbart till bröllopet, funderar på att beställa vårt monogram som stämpel, och sedan fixa på ljusen, borde kunna bli fint. Har gjort ett första utkast på inbjudningskorten också (dock i heeelt fel färger), fick en del nya idéer och en del gamla förkastades, får se var vi hamnar i slutändan...


constructive eating

truck
vrooooommmm, vroooooom, bipbipbip...

Jag är inne i en period när jag söker inspiration, till lite av varje faktiskt. Oftast hittar jag massa fina dukningar, tusen miljarder fina inredningssaker (som jag vill ha men inte har råd med eller prioriterar) eller pysseltips. Idag trippade jag över något högst oväntat, dessa underbart söta barn-bestick från spoonsisters.

Jag kan tänka mig att Lukas hade ÄLSKAT dessa, kanske han till och med ätit sina grönsaker... Som förälder måste man låta sig fantisera om något som ett rent golv, även efter middagen. I verkligheten hade dessa bestick förmodligen inneburit ännu mer kladd, lek och tjaffs vid bordet...

Men vet ni vad, det kvittar... Jag gillar dom ändå!

RSS 2.0