Under en filt
          i ett hörn
                    i en divan
                              i en soffa.

Att se allt som behöver göras
          stressa upp sig
                    gruvas

Under en filt
          i ett hörn
                    i en divan
                              i en soffa.

Att reflektera över dagen
          njuta av lugnet
                    andas.

Att tro sig ha något.
Att längta.
Att glädja sig.

Att inse att det man trodde sig inneha enbart var ett fantasifoster.
En fabel utan sensmoral.
En livsläxa utan solsken efter regnet.

Jag måste nog släppa taget.
Inse att mina föraningar faktiskt stämmer och mina förhoppningar inte är mer än naiva drömmar baserade på inget annat än en romantiserad och utopisk bild av verkligheten.
Varför är det så svårt att ge upp hoppet?

Inte mycket till "ord" egentligen.

V - vanligt
A - att
B - belastas (för)

Aldrig trodde jag att folk kunde bli så förnärmade, stötta och rent ut sagt förbannade för att jag tar hand om mina barn när de inte mår bra.

Jag har så många idéer just nu, så mycket som virvlar runt i huvudet, så mycket som vill ut. Det är länge sedan jag kände mig såhär kreativ. Nya idéer poppar upp och gamla koms ihåg. Det finns så mycket att göra, och så lite tid att göra det på...