Det börjar gå upp för mig varför jag inte skaffat blogg tidigare. Jag har ju aldrig tiiiiiiid!!!
Lätträknade är de gånger jag har tid att i lugn och ro sätta mig vid datorn och bara vara.

Häromdagen till exempel, var "one of those mornings", allt gick åt fanders och jag tänkte "det här måste jag skriva om på bloggen". Blev det av tror ni? Näe, för jag hade inte tiiiiiiiiiiiid!

Well, jag tänker berätta om min morgon iaf, även om det nu är fredag och inte onsdag. Sådeså!

Så, det hela började med att jag vaknade när ludvig gnällde på morgon (han och lukas är halv-flunsiga och sover väldigt oroligt på nätterna just nu), jag gick upp och vyssjade honom lite, la mig i sängen och tittade på klockan - 07:30!!! Nämnas bör att i vanliga fall är jag uppe absoluuuuut senast 07:00, jag ska näffligen gå hemifrån vid 07:40. Precis när jag tittar på klockan hör jag att någon är vid dörren, det visar sig vara engla, färdigklädd och allt och påväg till bussen. Jag frågar varför hon inte väckt mig (jag brukar ju väcka henne i vanliga fall, så hon borde ju anat lite ugglor i mossen), hennes svar var att hon inte ville väcka ludvig.  *ridå*

Iaf, slänga på sig kläder, in på toa snabbt och sen springa iväg till bussen. När jag kommer en tredjedel av vägen kommer jag ifatt engla, mer eller mindre bestört frågar jag varför hon inte hunnit längre (hon borde varit nästintill framme vid det laget jag startade). Jo, då har flickan suttit och tittat på en igelkottfamilj... En arg blick till henne och sen får vi börja springa, springer resten av vägen till busshållplatsen, kommer fram, ser att det finns folk där ( = bussen har inte gått), andas ut och ställer mig och väntar... och väntar... och väntar... 20 minuter försenad kommer bussen.

Alla mina små försök till uppfostran, "du kan inte stanna på vägen när du ska till skolan, då missar du bussen" föll ganska hårt när ungen, efter att ha rusat som en blådåre "för att hinna med bussen" får stå och vänta i 20 minuter.

Väl på bussen inser jag att något inte stämmer, det är en ung tjej jag aldrig sett tidigare som kör (vi har ett starkt begränsat antal busschaffisar på vischan) och hon verkar allmänt stressad och nervös. Framme i Bårslöv bekräftas mina misstankar, kvinnan i fråga klarar inte av att ta betalt av en kund, när denna frågar vad som händer fräser hon att kunden ska bara sätta sig. Resterande kunder får gå på utan att betala.

Nästa utmaning kommer när engla ska av bussen, hon plingar i tid och går fram och ställer sig vid bakdörrarna. När bussen stannar öppnar chaffören fram och släpper på passagerare men bakdörrarna är fortfarande stängda. Jag säger åt engla att springa fram och be henne öppna, vilket hon gör. Chauffören öppnar bak, men stänger innan engla har hunnit dit. Jag ropar till henne att hon ju får kolla att engla hunnit gå av innan hon trampar på gasen, för det gjorde hon. Så, hon tokbromsar igen (inte första gången) och engla får äntligen gå av.

Jag ringde till slut chefen och sa att jag satt på bussen from hell och att jag inte visste om jag skulle hamna i helsingborg eller ystad... Men jag kom faktiskt fram, "bara" 15 minuter sen.