om glädje, glömska och gud

För snart en vecka sedan gjorde jag något bra - jag lyfte fram en annan människa. Två andra människor om man nu ska vara sådan. Nu verkar det som om det har lönat sig, och det gör mig så glad. Ni förtjänar det allra käraste grannar.

Jag brukar försöka att göra goda gärningar när tillfälle bjuds, det gör mig varm i själen. Det är egentligen inte svårt att göra en "god gärning" (snacka om att låta självgod, finns det inget bättre sätt att säga det på?). Iaf, det är inte svårt, svårigheten ligger i att ta sig tid (och mod) att se andra. Att se en främling är svårare än man kan tro. Jag får alltid fjärilar i magen innan jag vågar ta kontakt, i alla fall de gånger jag hinner tänka efter. Bäst är känslan när allt går på ren instinkt, när jag ser en situation där jag kan hjälpa någon och gör det, på en gång, utan att väga för och emot. För det gör jag många gånger, väger alltså. Kommer personen att bli glad eller bara besvärad är den vanligaste diskussionen jag för med mig själv. Hitills har alla blivit glada, ingen har bitits eller fräst. Pröva någon gång, det är smått beroendeframkallande med tacksamhet.

Syster har förövrigt rest hem igen, efter två veckors semester och praktik här i skåneland. Det är skönt med små glimtar av "hemma" (jag har två hem serni, ett här i skåne och ett i pite, och så kommer det nog alltid att vara). Missförstå mig inte, jag trivs här nere, i vårt hus, med min familj, med vännerna och det mesta faktiskt. Men jag saknar också, det gör jag. Vår familj har alltid och kommer alltid att stå varandra nära. Med det sagt är det inte konstigt att jag periodvis inte är hel, en del av mig är ju mer än hundra mil bort. Men nu har jag fyllt på tanken, jag har fått lite systermys och det har varit jättehärligt. Och det hör lite till att jag nu får skicka paket med glömda saker (och annat som inte fick plats pga viktgränsen på 20 kilo... ) hem till pite. Glömska är en annan del som hör till i vår familj... Eller, om man omformulerar det lite, värdsliga ting får stå i skymundan för andra, så mycket viktigare, saker.

Jag avslutar det här inlägget med en länk jag precis hittade. Jag får ibland frågan om jag tror på Gud, om jag är kristen, och jag finner det alltid lika svårt att svara. Tror gör jag ju, men kristen... vet inte. Aldrig förr har jag hittat någon som är lika prick på som den här mannen, aldrig har någon kunnat förklara så väl. För det är ju såhär det är, och det återknyter till början av inlägget - vi har mycket i våra händer. Förhoppningsvis har vi vett och tid att se det.

...och jag lovar att vara lite mindre djup i nästa inlägg... ;)

Kommentarer
Postat av: linda

tja... hade lite tid på jobb så jag kollade in lite på din blogg. Gillar djupa inlägg så jag fastnade på GUD-inlägget och sen fastnade jag på den sidan du länkade till. KLOCKRENT... :)

2010-01-21 @ 15:40:00
Postat av: ♥ Jenny ♥ - Min kamp mot min vikt.

Hej

Favirit mat?

Ha en bra dag.

2010-01-21 @ 16:11:03
URL: http://forsbergjenny.blogg.se/
Postat av: cecilie - bloggvärldens mest musikfyllda blogg

vad bra skrivit :)

2010-01-21 @ 16:38:17
URL: http://ceciliesjostrand.blogg.se/
Postat av: Anonym

Alex gillar din blogg jag med/Engla

2011-01-04 @ 12:37:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0