Nej, det här inlägget kommer inte att handla om snusk... :P

Vi hade 6års jubileum i lördags, jag och per. Sex år har gått sen den där första helgen i helsingborg när han fick mig att tappa fotfästet...  Vi har hunnit mycket under den tiden, två flyttar, två graviditeter, två underbara (och viljestarka ;D  ) söner, men framförallt oräkneliga kärleksfulla och mysiga stunder och ögonblick. Det känns så rätt att vi nu planerar giftermål, för jag kan inte se mig med någon annan än Per.

Vi skulle fira i lördags, hade fixat barnvakt och bokat bord på en mysig liten restaurang inne i stan. På förmiddagen skulle jag dock följa med Bodil till kören och lyssna lite och på hemvägen skulle vi förbi och köpa en present till per. Inne i affären snubblar jag mot en upphöjning i golvet, stilettklacken fastnar i byxan och jag stupar framlänges och landar på vänster knä. Bodil lyckades på nåt sätt att inte skratta, vilket måste varit svårt, för det såg nog ganska dråpligt ut.

Iaf, när jag kommer hem kan jag inte gå alls, knät svullnade och pulserade så intensivt att jag började gråta såfort jag försökte ställa mig upp. Kort sagt skippade vi restaurangbesöket, myste i soffan istället, vitlöksrulladerna får vänta till någon annan dag...